Hunt: Showdown - Souls of a Feather

Detta DLC innehåller en legendarisk jägare med två variationer, två legendariska vapen och en legendarisk förbrukningsartikel: – Scourge: Morrigan (legendarisk jägare) – Scourge: Midian (legendarisk jägare) – Wing's Wake (Winfield 1893 Slate Riposte) – Heart's Dowry (LeMat Mark II UpperMat) – Cagebreaker (klisterbomb) Ordet Scrapbeak höggs i sten av ett sista, plågsamt andetag. Det var en desperat vädjan för att rädda andra från odjurets fälla, men istället väckte det nyfikenhet. En våghalsig trio följde Scrapbeaks lockbete, men fann inte rädsla – de såg bara kraft. Slagna med häpnad offrade de odjurets egen tjänare innan de svor sin trohet. I de försjunkna, hungrande ögonen hos den kraften var de dock ingenting. Därmed blev trion snabbt missnöjda. Inget offer – av andra eller en själv – ledde till någon förändring, så de tre gick skilda vägar: En slipade sin skära och fäste blicken vid Scrapbeak. En blickade bortom Scrapbeak för att blidka större krafter. En laddade sin pistol med två kulor och beskar trion. Den överlevande akolyten var grym, lurig, feg och missnöjd med att vara ensam i boet. Hon hade svurit sig till kraft, för att sedan bli kraftlös. Därför började hon att samla egna följare. Det rådde trots allt ingen brist på snörvlande myror som ville kuva andra i New Orleans. Men den enfaldiga akolyten insåg inte att hennes följare skulle vara ännu mer förrädiska än hon. Två lärjungar fann en kärlek för de svartaste delarna av varandras själar och navigerade genom leden med kirurgisk precision, där de samlade vad de ville ha från kadavren tills de satt klorna i akolytens egen ryggrad. Hon var illa lämpad att hylla Scrapbeak, eftersom hon suktade efter makt hon var för rädd för att ta. Älskarnas kroppar var tempel – hus för att högakta det som skapat Scrapbeak, i vars namn paret inte fruktade något, inte ens deras mästare. En mästare som förändrades med tidvattnet, men deras kärlek för varandra och deras lust efter onaturlig kraft var orubbliga. För tillsammans hade de störtat alla som stått i deras väg, och tillsammans smidde de undergången för den de dyrkade. De var så desperata att hänga sig kvar vid makten att de antingen skulle bli avsatta av fler förrädare eller se drömmen om att bli till gudar gå i uppfyllelse. Morrigan och Midian – bundna i kropp, själ och fördömelse.